Bok: Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken av Jonas Gardell

Författare: Jonas Gardell
Titel: Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken
Genre: Drama
Antal sidor: 291
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar 1
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 mars 2024




Första meningen: Augustidagen har passerat utan ett moln på himlen, men genom de tillslutna fönstren på isoleringen tränger inte sommaren.

Baksidetext
När Rasmus stiger av tåget på Centralstationen i september 1982 lämnar han det lilla Koppom bakom sig för att aldrig återvända. Ung och vacker kastar han sig ut i de homosexuellas Stockholm.

Benjamin är Jehovas vittne. Ivrigt går han från dörr till dörr för att predika om Gud. Ingenting kan rubba honom i hans tro. Tills den dag han ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat.

Så på julaftonskvällen, när det snöar över staden, träffas Rasmus och Benjamin, och inget blir som förr igen.

Det som berättas i den här historien har hänt. Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här. I en stad där de flesta fortsatte att leva sina liv som om inget hänt började unga män insjukna, tyna bort och dö.

Jag var en av dem som överlevde.

Det här är min och mina vänners historia.

Min kommentar
Det kan ha varit hösten 2012 eller våren 2013 som jag såg TV-serien Torka aldrig tårar utan handskar. Då ägde jag bara den här, första delen, i bokserien. Trots att jag visste att jag ville/skulle läsa böckerna så var jag tvungen att se den, eftersom den strax efter det skulle sluta visas. Serien tog så hårt på mig att det har dröjt tills nu innan jag känt mig redo att läsa också. När jag dessutom upptäckte att den trevliga utmaningen Tre på tre (som jag faktiskt hade sparat den här serien till) hade återuppstått på Instagram så tvekade jag inte en sekund.

Om jag tolkar det rätt så var jag ett år yngre än Rasmus 1982, men min värld var väldigt olik hans värld. Möjligtvis var den något skyddad, men jag hade förmånen/lyxen att få växa upp som mig själv. utan att någon (viktig) hade några åsikter (som jag brydde mig om) om det. Mina föräldrar hade inte några invändningar när jag hellre lekte med bilar än med dockor. Förmodligen så hade min syster krattat manegen lite för mig, för även hon var lite av en pojkflicka (fast lite värre). I min värld var alla lika mycket värda.

Att läsa om Benjamins uppväxt gör mig så otroligt ledsen. Hela kroppen gråter. Den här tvärsäkra uppfostran han får måste ha gjort hans liv till ett helvete. Rasmus har det bara marginellt bättre. Trots att jag var med under den här tiden och trots att jag minns mycket av pratet så kan jag inte direkt känna igen hatet mot homosexuella. Jag antar att det beror på vilka man umgicks med och ens egen inställning. Även om jag inte kan säga säkert om det fanns någon homosexuell i min närhet (det var inte viktigt) så var det inget konstigt med det. Mina kompisar i gymnasiet, som bodde i stan, sprang på gayklubb (jodå, det fanns åtminstone en i Göteborg). Där var det tydligen alltid mycket roligare.

Något som stör mig rejält är det här hoppandet fram och tillbaka, mellan både tid och person. Det blir onödigt rörigt och jag kan inte riktigt förstå varför det är gjort så. Kronologi är bra. Och underskattat.

Boken är ett viktigt tidsdokument och en mycket intressant historielektion. För precis så känns det ibland. Mycket av det hade jag ingen aning om och det är svårt att föreställa sig hur det måste ha varit. I min egna lilla värld så har det alltid varit så att så länge man inte skadar någon så får man leva precis hur man vill och ingen annan har med det att göra. Uppenbarligen så tänker inte alla så. Fortfarande inte.

Gardell har förmågan att få fram både skratt och tårar, ofta samtidigt. För mig finns det egentligen inga ord för att säga hur otroligt berörande det här är. Jag kan i alla fall inte sätta ihop dem i den ordning som krävs. Jag känner så många känslor på en gång.

Första delen av Torka aldrig tårar utan handskar har en väldigt lång startsträcka. Det är väldigt mycket bakgrund för att komma till slutet, som ju egentligen bara är början. Jag ser med lite fasa fram emot att läsa nästa del. Jag vet ju vad som komma skall.

På Goodreads hade den 4,23 i genomsnitt (beräknat på 8 257 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken: Lottens bokblogg, och dagarna går och Litteraturkvalster

Nytt i hyllan!

Även i år blev det Skånska deckarmässan på Lunds stadsbibliotek. För att inte utsätta mig för alla frestelser så höll jag mig mest i Atriumgården där man lyssnade på alla författare som var med på mässsan. Men en bok hade jag gett mig tillåtelse att köpa.

Jag har läst många böcker av Anna Karolina och jag har gillat dem allihop, i olika grad, så att jag skulle köpa Styrkan var ingen högoddsare. Detta är tredje delen i serien om Ebba Tapper, den före detta polisen som nu jobbar som utredare på en advokatbyrå. Jag har ännu inte börjat läsa den här serien, men jag tvivlar egentligen inte på att den är bra.

Hett i hyllan #453

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det är några olästa kvar från bokrean 2021, detta är den sjätte ...

Blommor över helvetet av Ilaria Tuti lockade mig första gången jag fick syn på den. Kanske främst för att den är italiensk.

Italien är ett favoritland att besöka. I verkligheten då. De italienska böckerna funkar inte riktigt lika bra, men skam den som ger sig. Det var faktiskt väldigt nära att den blev reselektyren under förra resan till Italien, men då plockade jag med en annan i stället. Just denna utspelar sig tydligen i norra delen av landet och det är nog osäkert om det blir fler resor dit, men jag är inte riktigt så noga med skådeplats vs resmål. Det här är en serie, om Teresa Battaglia, så om jag gillar den finns det två delar till, som är översatta. I original så är antalet böcker fem (eller sex, om man räknar del 0,5).

Så här står det på baksidan:

I en liten by omgiven av uråldrig skog och de majestätiska italienska alperna hittas en man naken med ögonen utrivna. Det är det första i en serie av kusliga mord.

Kriminalkommissarie och profilerare Teresa Battaglia ombeds leda mordutredningen. Battaglia är dryga 60 år och hårdhudad efter många års kamp för respekt och rang i den mansdominerade italienska poliskåren. Hon inser snart att en grupp åttaåriga barn verkar stå i centrum för mördarens intresse och när mystiska symboler börjar dyka upp kring deras hem dröjer det inte länge förrän ett av dem försvinner. När Teresa intensifierar utredningen börjar lager på lager av hemligheter, som länge dolts i skogen, komma fram i all sin ohygglighet.

Men Teresa kämpar samtidigt mot en annan fiende - sitt eget intellekt. Hennes främsta vapen har alltid varit den knivskarpa hjärnan, men hälsan har hon sedan länge negligerat och illavarslande symptom börjar dyka upp. Till råga på allt har hon blivit tilldelad en ny assistent, inspektör Massimo Marini, vars lojalitet hon tvivlar på.

Allt medan Teresa börjar komma sanningen på spåren tvingas hon inse att jakten på mördaren också blivit en annan kamp mot klockan och den fasansfulla insikten att hennes kropp kan komma att svika henne innan fallet är löst.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Dubbelliv av Flynn Berry

Författare: Flynn Berry
Titel: Dubbelliv
Genre: Thriller
Antal sidor: 236
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A double life
Översättare: Erik MacQueen
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 mars 2024




Första meningen: En man kommer gående runt en krök i stigen.

Baksidetext
Claire är en hårt arbetande läkare som lever ett stillsamt liv i London. Hon är också dotter till en av Englands mest ökända misstänkta brottslingar, fast det är hon noga med att dölja.

För nästan trettio år sedan bröt sig någon in i huset där Claire och hennes familj bodde. Barnflickan hittades brutalt mördad och Claires mamma var svårt skadad. Senare hittades Claires pappas bil övergiven med blodfläckar på sätet, men ingen har sett honom sedan dess.

När polisen nu meddelar att hennes pappa har synts till rämnar Claires uppbyggda fasad. Hon vet inte om hon är dotter till en mördare eller till en oskyldig man, men hon är beredd att offra allt för att få reda på sanningen.

Min kommentar
För nästan exakt sex år sedan läste jag Flynn Berrys debut, som jag verkligen, verkligen tyckte om. Därför var det självklart för mig att önska hennes nästa, Dubbelliv, i födelsedagspresent året efter. Jag fick den och sedan har den stått övergiven i hyllan. Men jag har tänkt på den och att den nog skulle vara dags. I år tog jag med den i min Vi möts igen-utmaning.

Det här är en klassisk psykologisk thriller, skulle jag våga mig drista påstå. Till synes så händer det inte speciellt mycket, men det som sker det sker inne i huvudet på huvudpersonen. Och där händer det massor. Precis som jag vill ha dem.

Precis som i förra boken så är det två huvudsakliga trådar, men det finns fler. Minst två, tror jag. Det kunde lätt ha blivit rejält rörigt, ofta var det nämligen oklart i vilken tid vi befinner oss. Efter ett tag brukade det ge sig, men det var ett evigt hoppande och ganska många förvirrade ögonblick (för mig, menar jag då).

Här berättas det i jag-form och i presens. Det gillar jag, det brukar göra så att jag känner mig mer mitt i det hela. Man (jag) har ingen aning om vem jag kan lita på. Är berättaren pålitlig? För helt ärligt så känns inte heller Claire riktigt frisk. Det hon gör, spionerar på alla inblandade, på alla sätt som finns, det är extremt obehagligt. Dessvärre så tror jag faktiskt att jag själv hade gjort precis likadant.

Historien går långsamt framåt, men trots det låga och skenbart makliga tempot så är drivet ständigt närvarande. Jag vill hela tiden vidare, måste få veta mer. Måste få veta vad som hände. Läsningen går så lätt, helt friktionsfritt. Slutet blir dock lite av ett antiklimax och det känns en aning forcerat. Men även ganska oväntat, till vissa delar.

Dubbelliv är mer av det smygande obehagliga än nagelbitande spänning och det passar mig utmärkt. Jag gillar verkligen Flynn Berrys sätt att berätta. Något jag helt hade missat är att den här boken är löst baserad på ett verkligt fall, Lord Lucan. Det var nog tur det, jag hade helt klart läst den med andra ögon om jag hade vetat det. Nu kunde jag bara luta mig tillbaka och njuta av en bra historia.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,43 i genomsnitt (beräknat på 7 550 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Dubbelliv: Lottens bokblogg, Romeo and Juliet och Läsvärd eller inte

Tisdagstrion: Yrken (eller andra roller) med uniform

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Yrken (eller andra roller) med uniform, i handling, titel eller på omslag (Uniformens dag den 17/4)

Det uppenbara hade kanske varit polis, men i deckare så är det ju kriminalare och de har sällan uniform. Så det blir tre andra.

1. År 2001 av Arthur C Clarke är nog en av de mest underliga berättelser jag har sett och läst. Den handlar om astronauter, som man väl kan säga har uniform, och HAL9000. Dåtidens AI.

2. Den gröna milen av Stephen King utspelar sig i ett fängelse, där det ju finns fångvaktare, som har uniform. En av Kings allra bästa och det är inte skräck.

3. Löpeld av Richard Martin Stern handlar om brandmän och en skogsbrand i en nationalpark. Han måste ha haft en grej med eld för det var han som skrev manuset till klassikern Skyskrapan brinner.